Uppgiften att göra en skola för tvåradigt durspel är inte den lättaste. Skall man använda sig av noter och i så fall vilken typ av notskrift? I Tyskland har man i durspelsskolor ett alldeles eget system för noter, men vi har beslutat oss för att använda den vanliga notskriften; vi ser ingen anledning till att just för durspel gå ifrån de vedertagna metoderna i fråga om noter.

Vilka förkunskaper krävs? Ja, du kan vara ren nybörjare och behöver inte ha någon som helst kännedom om noter. Skolan kan alltså användas av alla.

Det tvåradiga durspelet har vissa begränsningar som musikinstrument. Som namnet säger är det avsett för låtar i dur; moll-låtar kan dock spelas i begränsad omfattning. En väsentlig fördel med instrumentet är att det går ovanligt fort att "komma igång", d v s spela enklare låtar med båda händer. Redan 1832 kunde man i reklamen för en durspelsskola i Paris läsa:

"Accordeon är ett instrument, vars välljud är den angenämaste smekning för örat, och det har en avsevärd fördel framför andra i det man kan lära sig behärska det på få lektioner, och häri ligger dess främsta företräde; författaren garanterar att sex lektioner är tillfyllest för att lära sig spela behagfullt på detta instrument."

I reklamen för en annan skola 1856 lockade man med:

"... tack ware min nya Accordéonmetod så enkelt, att fyra tecken äro nog för att den, som förut ej känner instrumentet, skall kunna lära sig spela en melodi på tjugo minuter."

Delvis får väl ovanstående räknas som överdriven reklam, men något ligger det säkert i löftena. Faktum är att de första låtarna av enklare sort går ganska lätt att lära sig, men man får inte glömma bort att all instrumentinlärning kraver ett visst mått av övning. Detta gäller också tvåradigt durspel - det är på din vilja och övningsflit det beror om du skall kunna lära dig spela.

Av egen erfarenhet vet jag att durspelet kan skänka utövaren stor musikalisk tillfredsställelse, men det kan också fungera utmärkt som inkörsport till andra instrument, t ex det fullstora dragspelet. Det är min forhoppning att - vare sig du är nybörjare eller har spelat tidigare - denna durspelsskola skall vara dig till både glädje och nytta.

Stockholm sommaren 1982
Nils Fläcke

Denna bruksanvisning vänder sig i första hand till dig som vill använda kursmaterialet på egen hand och inte har tillgång till lärare. För studiecirkelbruk finns en särskild studieplan. (kunde rekvireras från Utbildningsradions förlag)

Vilken typ av durspel kan man använda?

De tvåradiga durspelen, även nytillverkade sådana, förekommer i flera olika stämningar. Den här skolan är avsedd för GC-spel, vilket är det mest använda tvåradiga durspelet i Sverige. Bokstaverna GC (står ibland på spelets baksida) betyder att första diskantraden är stämd i G dur och andra raden i C dur.

Hur gör man då om man han ett spel med en annan stämning?

Näst GC-spel är durspel stämda i AD eller CF vanligast i vårt land. Om du har ett sådant spel kan du utan vidare använda häftet med noterna, men du kommer då att spela i en annan tonart än på kassetten. Du kan heller inte spela ihop med andra som har spel med andra stämningar. Vårt rad: Låna, eller skaffa på annat sätt, ett GC-spel och lär in låtarna på detta. Sedan kan du spela dem på ditt eget spel oavsett stämning.

Hur tar man reda på vilken stämning spelet har?

Om det inte står på spelets baksida kan du själv kontrollera vilken stämning ditt durspel har. Gör så här: Spela ytterradens 6:e knapp uppifrån med bälgen in. På ett GC-spel får du då tonen G, på ett AD-spel blir det tonen A och på ett CF-spel tonen C. Om du inte har tillgång till något instrument att jamföra med kan du använda telefonens kopplingston som är A. Den tonen ligger på de tre ovannämnda spelen så här:

Hur använder man kursmaterialet på bästa sätt?

I UR och DUR omfattar den ursprungliga kursen ett häfte + instruktionskassett. Båda innehåller anvisningar hur man skall gå till väga och man når bästa resultatet om man växelvis använder häftet och kassetten i enlighet med vad som skrivs respektive sägs. Lämna inte en övning innan den flyter, i annat fall kommer du att fastna och tvingas gå tillbaka.

Några råd till sist: Öva långsamt! Du måste kunna en låt långsamt för att eftersom kunna öka tempot. Öva helst en stund varje dag! Både öra och fingrar glömmer annars bort låten.

Med axelremmar är det lättare att hålla dragspelet. Använder man bara en rem skall den ligga över höger axel. Med axelremmar kan man vara mer avslappnad vilket är en stor fördel. Om man använder två axelremmar skall den vänstra vara något kortare så att dragspelet kommer något till vänster på kroppen.

Dragspelsbälgen är för dragspelaren vad stråken är för violinisten, det är ett gammalt talesätt som det ligger mycket sanning i.

Bälgen för man med vänster hand/arm rakt ut åt vänster. Det är viktigt att man gör det mjukt utan ryck och knyckar.

Det tvåradiga durspelet kännetecknas bl a av att man får olika ton vid utdragning och ihopskjutning av bälgen. Det gäller att vända på exakt rätt ställe annars blir det fel ton!

I en liten övning skall vi praktisera detta:

1. Tryck in luftbasen och dra ut bälgen. Du kan dra ut den ganska långt utan risk att den går sönder - minst en halv meter. på nya dragspel är bälgvecken ofta väldigt stela så man får ta i lite extra.
2. Tryck in yttersta radens 6:e knapp uppifrån i diskanten (höger hand) och skjut långsamt ihop bälgen. Då ljuder tonen G.
3. Håll kvar 6:e knappen i botten och vänd bälgen, d v s drag den utåt. Då hör du att det blir en ny ton - den heter Fiss.

Det finns särskilda beteckningar för om bälgen skall skjutas ihop eller dras ut. Det är f ö samma beteckningar som används för vanligt dragspel.

Nu ska vi fortsätta med att ta fram de första av tonerna på dragspelet. Det gör vi med hjälp av noter

I den första melodin kommer vi att använda följande noter (kallas TONBANKEN):

Bastonerna kan, liksom diskantens toner, skrivas med noter. Vi har dock valt att till en början använda bokstäver och snedstreck för att beteckna basen, detta i avsikt att förenkla.

LYSSNA PÅ KASSETTEN

Nu ska vi lära oss en liten vals. I den här skolan kommer vi till en början att dela upp inlärningen av styckena i tre moment, A, B och C.
I moment A gäller det diskanten, d v s högerhanden. Moment B behandlar basen.
I moment C slutligen gäller det båda händerna tillsammans samt en del andra anvisningar som behövs.

A LYSSNA PÅ KASSETTEN medan du följer med i noterna som finns längst ner på sidan. Vänta med att spela!
B Repetera i basen det du spelade på sid 8.
C LYSSNA PÅ KASSETTEN - nu spelar vi båda handerna tillsammans.

HÖNSAVALSEN

Schottis och foxtrot går vanligtvis i fyrtakt (4-takt). Så har ser det ut med basbeteckningar - det är samma två knappar som vi använde i Hönsa-valsen:

LYSSNA PÅ DISKETTEN

Nu ska vi lära oss vilka toner vi ska spela i höger hand (diskanten) i FYRTAKTARN. Vi håller oss fortfarande till den yttersta knappraden och nu tar vi också med lillfingret, nr 5.

När vi nu känner till tonmaterialet for FYRTAKTARN ska vi lära in den enligt samma metod som vi använde i Hönsa-valsen.

A LVSSNA PÅ KASSETTEN och följ med i noterna. Spela inte ännu! Att lyssna på melodin innan man börjar spela är ett bra sätt att lära sig den utantill.

Tecknet / förklaras under moment C.

B Repetera basövningen på förra sidan.

C LYSSNA PÅ KASSETTEN. Lägg märke till att det blir en kort paus mellan fraserna, vid tecknet / . Pauserna kan jämföras med de inandningar man gör vid komma och punkt vid högläsning.

Däremot får det inte vara några ""utandningspausar"" mit i fraserna!

FYRTAKTAREN

Först en förövning med enbart fjärdedelsnoter:

A LYSSNA PÅ KASSETTEN

B Repetera baskompet i Hönsa-valsen.

C LYSSNA PÅ KASSETTEN.
Diskanten skall spelas bundet vilket kallas legato (tonerna tätt ihop som pärlorna på ett halsband).
Basen spelas kort och snärtigt - kallas stacccato.

Gå inte vidare till nästa sida förrän den här övningen flyter!

När du nu kan spela fjärdedelsnoter med legato diskant och staccato bas ska vi spela en vals som innehåller både fjärdedelar, halvnoter och punkterade halvnoter.

Här är TONBANKEN:

A LYSSNA PÅ KASSETTEN och följ med i noterna.
Skriv själv fingersättningen i de åtta sista takterna.
ÖVA MYCKET LÅNGSAMT!

B Basen spelas som i förövningen på förra sidan.

C LYSSNA PÅ KASSETTEN. Det är mycket viktigt att diskanten spelas legato dvs att alla toner binds samman. Basen spelas staccato utom den allra sista som hålls ut.

ENRADERN

Den vanligaste fyrtakten är fyra-fjärdedels-takt. Detta betecknas med tecknet C eller i styckets början omedelbart efter G-klaven och korstecknet.

I fyra-fjärdedels-takt finns det fyra fjärdedelsnoter eller motsvarande i varje takt, d v s mellan de lodräta taktstrecken:

FINGERKLIV spelas så här: Förspel 2 takter + melodi 8 takter + om igen melodi 8 takter + Coda 2 takter (Coda = "svans", d v s tillägg).

A LySSNA PÅ KASSETTEN och följ med i noterna. Skriv själv in fingersättningen under noterna.

B Basen är likadan som i Fyrtaktarn på sidan 10 men lägg märke till att den börjar med D = bälgen utåt.

C LYSSNA PÅ KASSETTEN. Observera att basen till de punkterade halvnoterna () inte spelas lika som i övriga delar av låten.

FINGERKLIV

Nu ska vi lära oss att utnyttja även den andra raden i diskanten.

I vår första 1åt på två rader ska vi använda 3 knappar på första och 2 knappar på andra raden. Eftersom varje knapp ger två olika toner (beroende av om bälgen förs ut eller in) får vi fyra toner på andra raden.

För att du lättare ska veta när det är frågan om andra raden står det en II (romersk tvåa) under noten.

A LYSSNA PÅ KASSETTEN och följ med i noterna.
Obs! TORADERN borjar på H = 7:e knappen uppifrån

B Basen innehåller inga nyheter.

C LYSSNA På KASSETTEN.

TORADERN

Hittills har vi övat in låtarna enligt ordningen A = diskanten, B = basen och C = båda händerna tillsammans. Vi har också delat upp styckena i mindre delar eller fraser.

I de flesta fall är detta det enklaste sättet att lära in låtarna för att sedan kunna spela dem utantill. Detta gäller inlärning såväl med som utan noter.

Använd i fortsättningen den här ABC-metoden även om vi inte alltid påpekar det i anvisningarna. Vi tror att det här är ett bra sätt att lära in låtar, men om du hittar en metod som passar dig bättre så använd den gärna.

På kassetten finns i fortsättningen varje låt inspelad dels mycket långsamt och dels i ett normalt tempo. Med hjälp av dessa inspelningar kan du kontrollera om du gjort rätt.

Noternas namn

Nu är det dags att du börjar lära dig vad noterna heter. Vi startar med fyra noter - spela dem så hör du att det låter som en fanfar. Se aven sidan 27.

LYSSNA PÅ KASSETTEN       TONBANK finns på sidan 15

TREBENT VALS

Här följer ytterligare en låt med samma tonbank som i de två föregående.

LYSSNA PÅ KASSETTEN

VINGEL-FOX

Åttondelsnoter

Hittills har vi spelat stycken som innehållit helnoter ( ) halvnoter ( ) och fjärdedelsnoter ( ).

Åttondelsnoten ser ut så här:

I följande övning spelas basen samtidigt med varannan diskantton. I just den här övningen spelas alltid diskantens D och C (4:e fingret) mellan basarna.

LYSSNA PÅ KASSETTEN

När du nu, forhoppningsvis, har fått lite fart på fingrarna och klarar föregående övning i normaltempo ska vi gå vidare med ett par låtar som innehåller en hel del åttondelar.

ÅTTONDELSLÅTEN spelas på följande sätt:

Första notraden spelas två gånger = tecknet betyder omtagning.

Därefter spelas andra notraden en gång.

Allra sist står det D, C, a1 Fine vilket betyder: Spela om från början och fram till ordet Fine (står sist i första notraden) D.C.= Da Capo = om från början. Fine = slut (italienska är det vedertagna musikspråket).

Obs! Basen skall spelas i samma tempo hela stycket igenom. Ett vanligt fel är att spela i långsamt tempo på åttondedelarna och öka på halvnoterna.

LYSSNA PÅ KASSETTEN

ÅTTONDELSLÅTEN

Mazurka går i 3/4 - takt. Den spelas ofta ganska snabbt - spelar man alltför sakta kan det lätt låta som en hambo, särskilt om åttondelarna spelas punkterat (mer om detta längre fram i kursen).

MI MAZURKA består av två delar, d v s den går i två repriser.

Man spelar från början och fram t o m "l:ans ram" Därefter tar man om från början men hoppar över "l:ans ram" och spelar "2:ans ram" . Där slutar reprisen. Andra reprisen har också ramar för omtagning men då spelar man om från det "bakvända" omtagningstecknet .

Använd vår vanliga ABC-metod för att öva in MI MAZURKA. ÖVA LANGSAMT - även om en mazurka ska gå i raskt tempo måste man forst kunna spela den långsamt!

LYSSNA PÅ KASSETTEN

MI MAZURKA

Innan vi går över till nästa låt ska vi repetera de tidsvärden som de hittills genomgångna noterna omfattar.

I den typ av musik som vi spelar på durspel finns det nästan alltid en grundpuls. Denna kan vara snabb eller långsam beroende på låtens tempo. När man stampar takten brukar man följa grundpulsen.

I 1åtar som går i fyrtakt (vanligen 4/4-takt) kan man stampa fyra gånger i varje takt. Varje takt omfattar då fyra taktslag. Basen spelar nästan alltid grundpulsen = taktslagen.

Här följer en övning där alla notvärden/tidsvärden som vi spelat hittills finns med. Lägg märke till basbeteckningarnas placering i förhållande till melodin.

LYSSNA PÅ KASSETTEN

Polka efter Paul Nilsson börjar på tonen D = 5:e knappen uppifrån på yttre raden. Du behöver bara fyra knappar - se de fingersättningssiffror som är utskrivna.

Noten , (8:e takten) kallas punkterad fjärdelsnot. Den hålls ut två taktslag = två basar. Efterföljande åttondelsnot ( ) spelas mellan basarna.

LYSSNA PÅ KASSETTEN. Lägg märke till skillnaden i anslag vid långsamt och vid snabbt tempo. En snabb polka spelas ofta med s k. lätt anslag, d v s man studsar på knapparna.

POLKA

KVÄNUMSVALSEN innehåller inga nyheter, men i 3:e takten från slutet måste man "dra ihop fingrarna" för att kunna spela legato. Använd den fingersättning som står under noterna så blir det rätt.

I vals kan man ibland göra grundbasarna - i det här fallet G och D med långfingret - något längre/tyngre. Därigenom blir första taktslaget mer markerat och valsens tretakt mer framträdande.

LYSSNA PÅ KASSETTEN

KVÄNUMS-VALSEN

Om man läser (högt) en text och gör uppehåll mitt i meningar låter det förvirrande för en åhörare. Man brukar också göra andningspauser vid komma och punkt annars låter det också konstigt för den som hör på.

Samma sak gäller när man sjunger eller spelar. Prova genom att sjunga t ex Blinka lilla stjärna och andas mitt i ordet lil - la.

I nottext sätter man inte ut skiljetecken som i en skriven text. Man indelar i stället musikstycket i fraser med hjälp av fraseringsbågar.

Inom en fraseringsbåge gör man inga pauser - tonerna ska hållas samman som pärlorna på ett halsband. Svårast är detta, när man måste vända bälgen mitt i en fras - se nedanstående övningsstycke.

Vid frasslutet gör man däremot en kort paus!

NYANSERING kan vara utskriven i nottexten. Vanligen använder man sig av italienska styrkegradsbeteckningar som i form av förkortningar anger hur starkt man ska spela. Det kan t ex stå p (= piano som betyder svagt) eller f (= forte = starkt). Angående dessa och andra beteckningar hänvisas till någon lämplig musikuppslagsbok.

När inte fraserings- och nyanseringstecken är utsatta i nottexten måste den spelande själv avgöra hur stycket ska spelas. En grundregel är att varje fras påbörjas svagt, ökar i tonstyrka mot mitten och avslutas svagt.

LYSSNA PÅ KASSETTEN - där visas prov på riktig och felaktig frasering och nyansering. Slarva inte med det här avsnittet, det är nu som du kan borja att grundlägga en personlig spelstil!

NÄsta låt är en s k Hyfsa. Namnet kan eventuellt härledas till Hemsö vid Ångermanlandskusten där dansen även kallades Hoppsa-vals. Hyfsan går i fyrtakt och spelas närmast som en långsam polka.

I 2:a reprisen måste man på ett par ställen rycka i bälgen. Vissa toner finns nämligen bara vid bälgen ut, andra enbart vid bälgen in. Du behöver bara tänka på att folja tecknen för bälgföring så blir det rätt.

Studera diskant- och basschemat på sidan 40. I fortsättningen får denna sida gälla som TONBANK. - där kan du hitta samtliga diskant- och basknappar/noter.

LYSSNA PÅ KASSETTEN

HYFSA

Åttondelsnoter spelas vanligtvis olika i vals/mazurka och polska/hambo. En vals har oftast jämna åttondelar - se (och hör på kassetten) t ex 2:a reprisen i Kvänums-valsen på sidan 22.

I polska och hambo spelar man för det mesta punkterade åttondelar. De två typerna av åttonsdelsnoter ser ut så här:

För att punkteringen ska framgå tydligt, och för att det ska "svänga" polska eller hambo, brukar man binda så här (även om det inte står så utförligt skrivet i noterna):

Men låtar kan spelas på många sätt. Som spelman måste man själv avgöra hur man ska spela. Det blir vad som inom andra musikgenrer brukar kallas "tolkning" som blir bestämmande. Tänk på att det är just du som spelar och avgör hur det ska låta - i annat fall blir det bara frågan om att härma någon annan.

LYSSNA PÅ KASSETTEN

I polskan "Vilka loppor mor har" förekommer både jämna och punkterade åttondelar. Nedteckningen grundar sig på en inspelning som Leonard Höglund från Rossön gjort på en samlings-LP på skivmärket Caprice, Dragspelslåtar från Ångermanland (CAP 1231).

Man behöver inte nödvändigtvis spela låten exakt på det har nedskrivna sättet - när det gäller fraseringen och åttondelsnoterna - utan i enlighet med vad som sagts på foregående sida kan man tolka polskan på sitt eget vis.

Notsystemets fem linjer och fyra mellanrum ger bara plats för 9 noter. För att i noter skriva ner de översta och nedersta tonerna i diskanten använder vi oss av s k hjälplinjer (se mittnoten i triolen samt schemat på sidan 40 ).

LYSSNA PÅ KASSETTEN

"VILKA LOPPOR MOR HAR"

Basen på det tvåradiga dragspelet består av 8 knappar. Fyra av dessa ger enkeltoner - kallas grundbasar - och de övriga fyra ger ackord och kallas därför ackordbasar.

Medan en grundbas bara ger en ton är varje ackordbas kopplad inne i basdelen på ett sätt som ger tre toner samtidigt. Jämför genom att omväxlande spela G ackordbas ( / = pekf.) och i diskanten 3:e, 4:e och 5:e knappen uppifrån på ytterraden, alla tre samtidigt.

Följande basövning omfattar, förutom de vanliga basarna G/D, även de två översta./innersta basknapparna vilka ger A-moll och E-dur. Du kan se i basschemat på sidan 40 var de nya basarna finns.

Am = A-moll
(Beteckningar för mollackord skrivs
ibland med små bokstäver)

LYSSNA PÅ KASSETTEN

Nedanstående lilla vals består av fyra harmonier, d v s man använder basarna G och D (de vanliga) samt E och A-moll (de två övre/inre basknapparna).

LYSSNA PÅ KASSETTEN - glöm inte fraseringen och nyanseringen!

LITEN VALS

Norska valsen, Norsk bondvals och Lundbyvalsen är några namn på den vals som vi ska spela nu. Det är en s k traditionell låt som man inte vet vem som har komponerat.

I Norska valsen använder vi för första gången C dur i basen. C durs grund- och ackordbasar ligger nedanför G/D (se basschema på sidan 40 ).

TONBANKEN omfattar 13 toner och 2:a raden används ofta. Försök att plocka ut melodin utan att skriva fingersättning.

LYSSNA PÅ KASSETTEN

NORSKA VALSEN

De flesta låtar som komponerats på tvåradigt durspel följer vissa melodiska mallar beroende på durspelets konstruktion.

De båda knappraderna i diskanten omfattar toner som stämmer ihop med basen enligt följande:

LYSSNA PÅ KASSETTEN

Noternas tidsvärden grundar sig på delning i halvor (undantag: trioler). Tänk dig att du delar en apelsin; först i två halvor, sedan delas varje halva som då blir fjärdedelar, därefter blir fjärdedelarna åttondelar o s v.

Så här kan man dela upp noternas tidsvärden ända ner till 128-delar, men vi klarar oss vanligtvis med sextondelsnoten som det kortaste tidsvärdet.

Sextondelsnoter ser ut så här:

I Slutarpapolka, som går i 2/4-takt, spelas basen som åttondelar, d v s fyra taktslag i varje takt. Det här är ett exempel på att sextondelar inte nödvändigtvis behöver spelas fort.

Obs! 2:a reprisen börjar med bälgen utåt - man spelar G i basen på de två nedersta/yttersta knapparna.

LYSSNA PÅ KASSETTEN

SLUTARPAPOLKA

Det är inte bara låtar med tjo och tjim som kan spelas på ett durspel, även om det är sådan musik man vanligen hör spelas av durspelare. Det är svårt att på gehör lära sig mer komplicerad musik och trots att spelmän - även dragspelare - oftast har ett gott gehör blir det för det mesta enklare danslåtar som man lär sig.

De flesta durspelare är icke notkunniga. Man måste med örats hjälp lära in 1åtar, s k muntlig tradition. Vi hoppas att den här skolan skall vara till hjalp for dem som will lära sig att "ta ut" låtar efter noter.

Följande vals efter Arvid Morin i Båtskärsnäs spelades av en sjöman på en norsk båt där man ordnat till dans. Låten är här hämtad från ett häfte kallat Folkmusik i Kalix älvdal, utgivet av Skrivarforlaget/Norrbottens Bildningsförbund. Låten är lyrisk och stämningsfull och ställer speciella krav på den spelandes förmåga att frasera och nyansera.

LYSSNA PÅ KASSETTEN

VALS

I Foxtrot i parken förekommer en del fjärdedelspausar även i basen. Varje fjärdelspaus motsvarar ett taktslag.

LYSSNA PÅ KASSETTEN

FOXTROT I PARKEN

Hambo kräver en alldeles speciell spelstil för att komma till sin rätt. Bl a skall tyngden ligga på första taktslaget varför man gärna kan spela något tyngre grundbasar i hambo. Framfor allt gäller detta s k nighambo som spelas relativt långsamt.

Hambo bör spelas med punkterade åttondelar, i annat fall kan det låta som en mazurka (se sidan 19). Tyvärr skrivs inte alltid punkteringarna ut i noter - det kan se ut som i Färnbo-hambo nedan. Egentligen skulle den skrivas så här:

LYSSNA PÅ KASSETTEN

FÄRNBO-HAMBO

Motsatsen till legato (bundet) heter Staccato. Ordet betyder "åtskilt" och innebär att staccatoner spelas skilda från varann.

Staccato anges med en punkt över eller under noten ( ). I basen spelar man nästan alltid staccato trots att inga punkter är utskrivna.

Staccato utförs så att man låter fingret studsa på knappen. Hur tung eller lätt studsen skall vara bestäms bl a av låtens tempo.

LYSSNA PÅ KASSETTEN - lägg märke till att de staccaterade fjärdedelarna och åttondelarna inte spelas lika kort. Bind noga inom bågarna så framträder kontrasten mellan legato och Staccato.

VALS

Förmodligen har du då och då drabbats av durspelarens speciella problem, den att luften tar slut i bälgen. Detta beror på att man inte har bälgen långt utdragen när man ska spela en lång bälgen-inåt-fras.

För att råda bot mot detta måste man ibland ta in extraluft i bälgen på utdrag, d v s samtidigt spela bälgen-utåt-frasen och hålla tummen på luftbasen.

I nedanstående schottis måste man "stjäla luft" på varje utdrag. Visserligen kan - åtminstone på ett bra durspel - luften räcka till ändå, i varje fall om man spelar svagt, men då finns det risk att man förlorar schottiskaraktären i låten.

LYSSNA PÅ KASSETTEN

SCHOTTIS FRÅN MORJÄRV

TUTTEBITEN är ytterligare ett typiskt exempel på durspelsmusik. Den "ligger bra till" att spela på ett tvåradigt durspel, men är ganska svår på t ex fiol. Med undantag för näst sista takten består hela låten av sådana tonföljder som vi behandlade på sidan 29.

Det förekommer en hel del upprepningar i den har polkan. I stort sett varje takt upprepas och i sådana fall är det vanligt att man i notskrift använder sig av upprepningstecknet . Ett sådant tecken mitt i en takt betyder alltså att man spelar den takten exakt lika som den föregående.

Polkan TUTTEBITEN gör sig bäst i ett snabbt tempo med lätt anslag.

LYSSNA PÅ KASSETTEN

TUTTEBITEN

Som vi tidigare sagt grundar sig durspelslåtar ofta på melodigångar som styrs av durspelets speciella konstruktion. Tonerna i diskanten är ordnade på ett sätt som gör visa tonföljder lättare att utföra än andra.

Om inte hela den här låten så i varje fall första reprisen förekommer under olika namn över hela landet. Aven i valser, schottisar etc finns melodin med, kanske med några mindre förändringar.

LYSSNA PÅ KASSETTEN

GALLBERGSHAMBO

Melodier i dur ligger särskilt väl till för det tvåradiga dragspelet, därav namnet. Mollmelodier däremot har ett annat tonförråd och blir därigenom genast svårare, för att inte säga ospelbara. En så relativt enkel melodi som "Vem kan segla förutan vind" går helt enkelt inte att framföra riktigt på ett durspel. Instrumentet saknar vissa för den har folkvisan nödvandiga basar och inte heller alla melodins toner finns med.

På ett tvåradigt durspel måste man i fråga om moll-låtar begränsa sig till sådana som enbart har A-moll och E i basen. Dessutom får inte melodin ha särskilt stort tonomfång.

Ett exempel på en på durspel spelbar moll-låt är nedanstående, här kallad KRAKAN efter en gammal värmländsk text. Melodin finns över hela Europa och kan härledas ända tillbaka till fransk medeltid.

Vi vill här som avslutning på kursen visa det märkliga faktum att det faktiskt går att spela moll-låtar på durspel!

LYSSNA PÅ KASSETTEN

KRÅKAN

Dragspelet är ett relativt ungt instrument. Det första dragspelet, kallat Handaeoline, konstruerades 1822 av en 17-årig berlinare Christian Friedrich Ludvig Buschmann vars egentliga yrke var orgel- och klaverstämmarens. Buschmanns dragspel var mycket primitivt och det skulle dröja fram till 1840-talet innan de "äkta magdeburgerspelen", de spel som får anses vara föregångare till vår tids durspel, började komma i bruk.

Durspel tillverkas fortfarande lite varstans i världen och efterfrågan tycks bara öka. Många människor, inte minst i Norden, väljer durspelet framfor det fullstora och tekniskt alltmer utvecklade dragspelet. Det lilla durspelets speciella egenskaper tycks uppväga all elektronik, melodibas etc som dragspel numera utrustas med.

Eftersom det tvåradiga durspelet inte nämnvart har förandrats på drygt 100 år finns det mycket gott om likartade instrument ute bland folk. Det är ofta arvegods som man behåller som minne och dessa gamla spel kan vara fullt användbara ännu, i varje fall efter mindre justeringar. Problemet är att de forekommer i flera olika stämningar - se bruksanvisningen på sidan 4.

På vissa durspel, även nytillverkade, är de två översta knapparnas toner i diskanten (H/D på ytterraden och E/G på innerraden) utbytta mot s k halvtoner. Dessa heter (och skrivs i noter):

Kontrollera vilken typ av spel du själv har. Det är ganska sällan de här halvtonerna kommer till användning, bara i vissa låtar där melodin har toner som ligger mellan de "vanliga" tonerna. Man brukar populärt säga att halvtonerna motsvarar de svarta tangenterna på ett piano.

Varför skriver man en skola för durspel? Det är ju ändå ett ganska foråldrat instrument som i tekniskt hänseende stått stilla i utveckling i minst 100 år.

Kicken att skriva skolan fick vi när vi upptäckte vilket oerhört stort intresse för durspel det fanns lite varstans i landet. Det har gjorts undersökningar, bl a av bildningsforbunden i Skaraborg och Norrbotten, vilka samlat in durspels-låtar och där det visat sig att det finns mängder av "durspelare" i vårt land, både gamla och unga.

Efterfrågan på de nothäften och kassetter som utgivits (se nedan) har varit stor och alltfler vill lära sig spela durspel. Och varför inte hjälpa dem, tänkte vi, förbi alla fallgropar som den som lär sig på gehör lätt ramlar ner i.

I din hand har du resultatet - nothäftet och instruktionskassetten:
Om du vill skaffa kompletteringsmaterial till skolan vill vi rekommendera följande:

Förutom ovanstående har bildningsforbunden i flera andra län gett ut samlings­häften med folkmusik som till vissa delar kan vara spelbar på durspel. Rikskonserter har på skivmärket Caprice spelat in traditionsbärare från nästan hela landet på ett par LP-skivor.

Vi önskar dig LYCKA TILL med ditt durspel!

Omfattar detta häfte + instruktionskasset.
UTBILDNINGSRADION
ISBN 91 - 26 - 82846 - 4