Nu cyklar jag Europa runt
Det finns ingen anledning att sluta motionera bara för att man får kärlkramp.
Artikel i Året Runt nr 37 2002 av Irene Ahlberg.
Foto Gunilla Göransson och Irene Ahlberg.
Bo Carneheim har alltid tyckt om att cykla.
Men för några år sedan fick han ställa in cykelsemestern. Han fick problem med värk och dålig kondition. Det var
kärlkramp, och en operation blev nödvändig. Nu kan han åter njuta av härliga långturer.
Bo Carneheim var på cykeltur på Ekerö med hustrun Margit. Plötsligt började det värka i halsen och i gommen.
Smärtan spred sig därefter tvärs över bröstet och ut i armarna. När han minskade hastigheten och slutade
anstränga sig upphörde det, men så fort han satte i gång igen kom det tillbaka.
Och trots att han hade god kondition märkte han att han inte orkade hålla samma tempo som hustrun.
En vecka senare klarade han knappt att gå uppför en trappa och hundra meters promenad.
Efter. ytterligare en vecka kom symtomen även under vila.
Bo Carneheim hade aldrig tidigare haft ont i hjärttrakten, och vad han visste låg det inte heller i släkten.
På sjukhuset blev han snabbt undersökt och fick genomgå en cykeltest där man ökar belastningen tills
värk eller ork sätter stopp för arbetsinsatsen. Efter en tid fick han också gå igenom en kärlröntgen,
där en kateter fördes in i ljumsken och kontrastmedel via kropps pulsådem sprutades in i hjärtats kranskärl.
Röntgen visade på förträngningar i kranskärlen.
-Allt gick väldigt snabbt och smidigt, och det blev bestämt att jag skulle gå igenom en ballongvidgning och att
de också skulle lägga in ett slags metallnät, stent, i blodkärlen for att stödja kärlväggarna, berättar han.
Bo berättar att operationen var mycket intressant. Han var bara lokalbedövad och kunde följa förloppet
på en TV-monitor och kommunicera med om givningen.
-Det enda som var obehagligt var tryckförbandet i ljumsken efteråt,.och det var lite jobbigt att man
tvingades ligga stilla ett antal timmar utan att få röra benet, säger han.
Men om man jämlör med till exempel en by-pass-operation är besvären försvinnande små och man
behöver inte heller vara sjukskriven någon längre tid, även om man ska ta det lite
lugnt och till exempel inte lyfta tungt.
Det har nu gått flera år sedan Bo Carneheim blev sjuk, och även om hans liv har förändrats så har
livskvaliteten inte blivit sämre. Han är noga med att ta sin blodförtunnande medicin och ett par gånger
har han också varit på sjukhuset för nya misstänkta kärlkrampssymtom.
-Jag har svårt att skilja på en vanlig förkylning och det halsonda jag fick när mina kärlkrampsbesvär började.
Jag har också känt av den där speciella kraftnedsättningen och har åkt till sjukhuset för att kolla vad det varit.
Men de har inte hittat något, så det har förmodligen handlat om förkylningar, berättar han.
Efter pensioneringen har det också blivit enklare att äta sundare. Nu är det frun som står för matlagningen,
tidigare åt han mycket ute på restaurang. Men att gå ner i vikt tycker han är svårt. Bo motionerar också
regelbundet med promenader och cykelturer, både på motionscykel och ute på vägarna.
Sedan 1996, med undantag för 1999 då han vilade sig efter ballongvidgningen,
ger han sig också ut i Europa på långturer.
-Jag ger mig av på vårkanten med cykel och packning, tar mig ner i Europa och cyklar hem.
Det brukar bli 200 till 300 mil totalt, eller 50 till 60 mil i veckan, berättar han entusiastiskt.
Bo cyklar alltid ensarn, det är en förutsättning för att han ska kunna hålla den takt och de pauser som passar
honom, menar han. Det finns ingen anledning att sluta motionera bara för att man får kärlkramp.
Men man måste förstås vara noga med att lyssna på sin kropp, säger han.
Han har också tagit reda på vilka ungefärliga tidsmarginaler som gäller om han skulle drabbas av nya kärlkrampsanfall.
När han planerar sina cykelturer noterar han larmnummer, och lär sig vad hjärta heter på det språk som gäller i landet han besöker.
Att cykla mot norr med solen i ryggen och under någon månad uppleva våren gång på gång i ett vackert landskap
i medljus gör att Bo Carneheim känner sig närvarande i livet. Att kunna ta till sig det och njuta av det kan han delvis
tacka sjukdomen för, den har hjälpt honom att inse vad som är väsentligt i tillvaron.
|
