Gulärla

Tabell / ordningar / bilder Saxat ur Bonniers Fågelguiden Gulärla Motacillaflova L 15-16 cm. Häckar i låglandsområden på sank betesmark, på blöta ängar intill eutrofa slättsjöar samt i nordliga skogstrakter på myrar, mossar, fuktiga kalhyggen, blöta älvängen o.d. Sommargäst (mest maj-aug/börj sept), övervintrar i Afrika. Rastar på betesmarker och golfbanor i s Sverige under höststräcket (sover i bladvass). Boet i tuva på marken. (Komplicerad geografisk variation i fråga om särskilt hanars utseende.) FÄLTKÄNNETECKEN I proportionerna minst extrem av ärlorna med aningen kortare stjärt än sädesärla och tydligt kortare än forsärla. Hanen är mättat gul under, honan litet mattare, speciellt på bröstet. Ungfåglar på hösten är bleka under, beigevita med bara svag gul ton på undergumpen (någon gång är det gula svårt att se i fält, eller kan tom saknas helt). Rygg gråaktigt grön eller gråbrun med i fält knappt skönjbar olivton. Svarta, medellånga ben. Vinge brungrå med rätt tydliga men smala vingband i blekgult eller smutsvitt. - Variation hos hanar. I s Sverige samt större delen av kontinentala Europa (rasen flava) är huvudet blågrått med tydligt vitt ögonbrynsstreck och submustaschstreck mellan mörkgrå kind och gul strupe; under ögat en liten vit fläck. I n Fennoskandia (thunbergi) är hjässa och nacke mörkt blygrå och örontäckarna gråsvarta; saknar vitt ögonbrynsstreck eller har bara en kort fläck intill ögat. LÄTEN Lockjäte inom stora delar av Europa ett fint "psit" eller litet fylligare "tslie" (äv "tsrlie"). Sången är en av fågeIvärldens mest anspråkslösa, vanligen bestående av två (ibland en eller tre) riviga toner, där den sista oftast är aningen mer betonad, "srrii-srriiht"; ofta framförd från toppen av en vinterståndare eller från en taggtråd. Början