Fåglar vid Skagern - Ordningar

Översikt / Tabell / Text / Ordningar Nedan: Lommar, Doppingar, Pelikanfåglar(skarv), Storkfåglar(häger), Andfåglar(änder,gäss,svan), Rovfåglar(fiskgjuse,falkar), Tranfåglar(rallar,sumphöns), Vadarfåglar(vadare, måsfåglar), Tättingar(ärlor) Gruppering enligt Wetmores system. Texterna har saxat ur Svenskt fågellexikon av Göran Brunius. (Utbredning mm har utgått och några kommentarer har tillkommit.) Början / Tabell / Storlom Ordning Lommar. Gaviiformes Om man börjar med lommarna, som är den första ordningen i Wetmores fågelsystem, så är de stora dykande sjöfåglar med årfötter, dvs fötterna liknar änders och sitter långt bak på kroppen. Lommar vid boet släpar sig fram eller vacklar på marken. Liggande på vattnet är de långsträckta, halsen är rund och tjock, huvudet smalt med rätt lång, vasst spetsig näbb, ofta något uppåtriktad. Kraftiga rop. Flykten snabb och hög, en lom ser kutryggig ut i flykten med huvud och hals lågt, vingarna är små och spetsiga och fötterna sträcks bakut utanför den korta stjärten. Häckar vid öde insjöar, boet nära vattnet på låg strandremsa, två mörkfläckiga ägg direkt på marken, ungarna mörkduniga. Föräldrarna bär fisk i näbben till ungarna. - Lommar är snabba, uthålliga dykare och skickliga fiskare. Flyttar om dagen. Arter: storlom och smålom som häckfåglar, islom och vitnäbbad islom sällsynta vintergäster från NY respektive NO. Början / Tabell / Skäggdopping Ordning Doppingar. Procellariiformes Doppingarna är kortare och plattare i kroppen än lommarna, har smalare hals och årfötter (långt bak sittande), men simfötterna är egendomliga: varje tå försedd med simflikar längs sidorna, tårna alltså fria från varandra. Skickliga dykande fiskare. I flykten kutryggiga, vingarna små och smala, fötterna långt ut bakom stjärtstumpen. Om våren tofsar och skäggprydnader på huvudet (utom smådoppingen). Kraftigt knarrande eller kvidande läten och komplicerade parningslekar. Boet av flytande vattenväxter i vass och strandvegetation, vita ägg, som färgas mörkare under den långvariga ruvningen. Randiga ungar, vilka som små ofta får "rida" på föräldrarnas rygg vid simning.> Flyttar nattetid. Arter: skäggdopping, gråhakedopping, svarthakedopping, svarthalsad dopping, smådopping. Början / Tabell / Storskarv Ordning Pelikanfåglar. Pelecaniformes Pelikanfåglarna (skarvar, havssulor) är fiskfångande, stora, sinsemellan delvis olika fåglar. Skarvar är stora, mörka med lång hals, lång smal och i spetsen nerböjd näbb, simfötterna har alla fyra tårna förenade med simhud, Dyker efter fisk, ligger lågt på vattnet. Måste efter fiske torka de stora vingarna, som inte ligger i fjäderfickor, som andra dykande fåglars, sitter då upprätt på stenar eller stolpar med halvt utbredda, flaxande vingar. Stjärten är halvlång, flykten med långsamma vingslag, ibland glidflykt, häckar kolonivis. Bo på klipphyllor eller i trädkronor, äggen vita, ungarna kläcks blinda och nakna, matas av föräldrarna med fisk ur krävan. Början / Tabell / Gråhäger Ordning Storkfåglar. Ciconiiformes Storkfåglarna omfattar hägrar och rördrommar samt storkar, som är stora, långbenta, långhalsade fåglar med kraftig, rak och spetsig näbb. De vadar i grunt vatten. De bygger ganska fasta grenbon, ungarna kläcks dunklädda, har som nykläckta korta ben och näbb, matas med fisk eller grodor, som fraktas till boet i krävan och där uppstöts mitt i boet. Hägrar flyger med indragen hals, vingarna starkt kupade; har grova läten, något påminnande om trutskrik, men hesare och djupare; flyttar i flock om natten. Början / Tabell / Gräsand Kanadagås Knipa Knölsvan Kricka Skedand Storskrake Svärta Årta Ordning AndfågIar. Anseriformes Andfåglarnas ordning omfattar änder, gäss och svanar. Andfåglar är mer och mindre anpassade till liv i vatten. De är långhalsade med litet huvud och har simfötter. Då de ruggar om sommaren fälls vingpennorna, så att de då inte kan flyga. Ungarna kläcks dunklädda och kan nästan genast gå och simma, äter själva under honans vägledning. - Simänderna dyker i allmänhet ogärna, "tippar" i stället med näbben mot bottnen och stjärten rätt upp; går bra på land. Flyger upp från vattnet utan att "startspringa". Lever av växtföda, ungarna också av insekter och mask. - Dykänderna är större, tyngre och bredare än simänderna och med tjockare hals. De dyker efter föda, springer mot vinden vid flyg start. Lever mest av animalisk föda. De har en hudflik på baktån och har större simfötter än simänderna, tre tår förenade med simhud. - Fiskänderna eller skrakarna har mycket lång kropp, ganska smal näbb med hake i spetsen och spetsiga horntänder utmed näbbkanten. De har nacktofs eller antydan till tofs, hanarna tecknade i svart och vitt, honorna i grått med brunt huvud. Dyker efter fisk (eller musslor), flyger med rak kropp. Gäss är stora eller ganska stora fåglar med lång, kraftig pals med "kammade" fjädrar, kilformig näbb, med tvärställda valkar eller "tänder" för gräsbetning på land. Hane och hona lika tecknade. Flyttar i flock (plogform). Svanar är mycket stora vita simfåglar med lång och smal hals. ungarna är grå (gråbruna). Lever av rötter och vattenväxter. Början / Tabell / Fiskgjuse Lärkfalk Ordning Rovfåglar. Falconiformes Rovfåglarnas ordning omfattar hökar, falkar och de övriga rovfåglarna: kungsörnar, vråkar, kärrhökar, glador, havsörn, bivråk, ormörn och fiskgjuse. - Rovfåglar är harmoniskt proportionerade fåglar, från stora till traststora, köttätare med kort, stark, nerböjd näbb med skarp hake och krokiga, vassa klor. Fötterna är i allmänhet gula. Honan är vanligen avsevärt större än hanen. De är kortskalliga med stora, snett framåtriktade ögon. Sitter i vila upprätta eller lätt framåtböjda. Ungarna kläcks dunklädda och seende. Byte transporteras med fötterna (gripfötter). Fiskgjusen är stor med vit undersida, mörkbrun (svartbrun) översida och långa, vinklade vingar. Uteslutande fiskätare, ryttlar och flyger ca 25 m över vattnet, störtdyker med böjda, men utspända vingar, griper fisken med de utspärrade, grova, framsträckta fötterna med väldiga klor under vattnet, slår sig upp ur vattnet med vingarna. Stort grenbo i grov fura. Flyttfågel. Början / Tabell / Småfläckig sumphöna Vattenrall Ordning Tranfåglar. Gruiformes (Underordningar är tranor och trappar) Underorning tranor Tranan.... Sumphöns och rallar är små och medelstora fåglar, något lika både hönsfåglar och småvadare, lever undangömt i vass eller gräs. Korta rundade vingar, kort stjärt, som ofta reses upp. Flyger motvilligt upp ur vegetationen med hängande ben, springer på vattenytan. Kraftiga upprepade lockläten under parningstiden. Fötterna kraftiga med mycket långa, smala tår. Arter: vattenrall, småfläckig sumphöna, dvärgsumphöna, liten sumphöna, kornknarr, rörhöna, sothöna. Flyttfåglar. Rörhöna och sothöna mest anpassade till liv i vatten, sothönan har simflikar utmed tårnas sidor. Början / Tabell / Strandskata Mindre strandpipare Drillsnäppa Rödbena Ordning Vadarefåglar. Charadiiformes (Underordningar är vadare, måsfåglar och alkor.) Vadare omfattar strandskator, brockfåglar (pipare), beckasiner, storsnäppor, småvadare, brushane, skärfläckor, simsnäppor. Små och medelstora fåglar som i många falI är beroende av grunda vatten och stränder. De lever av insekter, mask och små vattendjur. Strandskatan är tecknad i svart och vitt med lång, rak, stark, röd näbb. Havskustfågel, även Vänern m. fl. Gälla visslande eller flöjtande läten. - Piparna rör sig egenartat, står stilla lyssnande, gör plötsliga framryckningar. Näbben ganska kort. Tofsvipan skiljer sig från andra vadare på de trubbiga, breda vingarna, huvudtofsen; häckar på kortbetade ängar och fält nära stränder. Större strandpiparen, starstor, mest havstrandsfågel, och mindre strandpiparen, sällsyntare insjöstrandsfågel och östersjökustfågel. Beckasinerna har rak, lång näbb, skyddsfärgade i spräckligt mönster: grått, brunt, vitt, svart. Längsrandiga på ryggen. Ogonen stora och sittande långt bakåt nacken, delvis skymningsfåglar, lever undangömt, söker mask i gungfly och gyttja. Ungarna matas, plockar i sig ur föräldrarnas näbb. Arter: morkulla, dubbelbeckasin, enkelbeckasin, dvärgbeckasin. Morkullan är störst av beckasinerna, skogsfågel. Dubbelbeckasinen häckar sällsynt på fjällens myrar och hedar . Enkelbeckasinen eller horsgöken är något mindre än dubbelbeckasinen, häckar över hela Iandet på sankängar och kärrmarker. Flyttfåglar. Spovarna är säregna med sina långa, smala, nedåt bågböjda näbbar och långa ben, gråbrunspräckliga. Storspoven är kråkstor, småspoven är något större än kajan. Storspoven lever på sanka ängar, åkrar och mossar, småspoven är nordlig och håller till på fjällhed och myr under häckningen. Båda arterna sträcker bl a utmed kusten, spovhonor först, därnäst hanar, sist ungfåglar. De små sällskapen igenkänns på håll på de flöjtande locktonerna, småspovens läte är snabbare, mer gnäggande. Flyttfågel. De större snäpporna är oftast gråbrunspräckliga med vitt, storleken omkring trastars och starars. Livliga, oroliga. Snabba flygare med vinklade vingar. Vippar med stjärtpartiet, nickar bakåt med huvdet, har klara lockläten. Arter; gluttsnäppa (störst), svartsnäppa, rödbena, skogssnäppa, grönbena, drillsnäppa. Strandfåglar. Samtliga flyttfåglar. Småvadarna är små fåglar, arterna är från pilfink och gråsparv till stare i storlek. Småsnäpporna är lugnare än storsnäpporna. Smala näbbar, raka eller svagt nerböjda, med känslig spets. Söker smådjur i mudder och gyttja. Sträcker i täta flockar. Arter: sandlöpare, skärsnäppa, mosnäppa, småsnäppa, spovsnäppa, kärrsnäppa, kustsnäppa. - Flyttfåglar. Början / Tabell / Fiskmås Skrattmås Fisktärna Underordning Måsfåglar Lari Labbar, måsar, tärnor. Lång- och smalvingade. Måsar är stora eller medelstora, vita med svart, brunsvart, gråblå eller ljusgrå översida, några arter med mörkt huvud i vårdräkt. Lever mesta delen av sin tid i luften, spanande efter byte eller as. Högljudda läten, skriande eller kacklande. Ungfåglarna gråbrunspräckliga. Fötterna med simhud mellan de tre främre tårna. Tre ägg i enkel bobale på skär eller klipphylla. Aggen grå eller gulgrå med mörkbrun, kraftig fläckning. Ungarna dunklädda, matas av föräldrarna. Näbben hög, kraftig med nerböjd kort hake i spetsen. - Arter: ismås(sällsynt gäst från N), havstrut, silltrut(flyttfågel), gråtrut, fiskmås, vittrut(sällsynt vintergäst från NO), vitvingad trut(sällsynt vintergäst från NY), dvärgmås(sällsynt kolonihäckare, flyttfågel), skrattmås(flyttfågel), tretåig mås(kryckja, höstgäst vid västkusten från V). Tärnor är små eller medelstora, smala och smalvingade, sabelformiga vingar, vass näbb, kluven stjärt. Flyger på låg höjd över sjön, störtdyker efter fisk. Bär fisk i näbben till ungarna. Små fötter. Arter: svarttärna, sandtärna, skräntärna, fisktärna, silvertärna, småtärna, kentsk tärna; samtliga flyttfåglar. Början / Tabell / Gulärla Ordning Tättingar Passeriformes (Lärkor, svalor, sommargylling, kråkfåglar, mesar, nötväcka, trädkrypare, strömstare, gärdsmyg osv) Den största, artrikaste fågelordningen, omfattande små och medelstora fåglar med sittfötter och syrinx (nedre struphuvudet) utbildat till sångapparat. Deras kroppsbyggnad är välproportionerad och ter sig normal. Många arter är mycket musikaliska sångare och deras bobygge är i många fall konstfullt. I dessa mer och mindre skyddande bon kläcks tättingamas ungar nakna. De gapar kraftigt vid matning med ett starkt färgat gap, i vissa fall med särskilda teckningar. Gapet stimulerar föräldrarna till matning. Ärlor är smärta, långstjärtade, livliga fåglar. Flyger i bågar, springer på marken, svajar med stjärten, kvittrar. Insektätare. Gömt markbo. Dagflyttare. - Arter: sädesärla, forsärla (gråärla) (sällsynt häckfågel vid vatten), gulärla (2 raser, gulärla och nordlig gulärla).