Tabell /
ordningar /
bilder
Saxat ur Bonniers FågelguidenLärkfalk Falca subbutco L 29- 35 cm, VS 70-84 cm. Sommargäst (apr) maj-sept, övervintrar i Afrika. Häckar i olika biotoper. jordbrukslandskap med insprängda sjöar och skogar, barrskog (oftast tallskog) med myrar och älvar, bergsskogar. Föda större flygande insekter samt fåglar som fångas i luften med suverän skicklighet och snabbhet. Bo i träd, nyttjande gammalt risbo av annan art, ofta kråka. FÄLTKÄNNETECKEN Medelstor, elegant falk med långa, spetsiga vingar och medellång tvärskuren stjärt. Suverän, snabb flykt, och förmågan att fånga fåglar i flykten (inkl. svalor och t.o.m. tornseglare) brukar orsaka uppståndelse när lärkfalken gör entre. Ses ofta i låg, snabb flykt över vass och kärr med kraftfulla, rätt glesa, klippande vingslag. Vid trollsländefångst under högsommaren är flykten lugnare med korta accelerationer och tvära kast, och bytet äts i luften under kort glid. Silhuett ofta typisk med mycket spetsiga vingar när långa handen fälls bakåt, men vid andra tillfållen kan den se litet mer trubbvingad ut och påminna om aftonfalk (som bara har aningen längre stjärt och kortare vingar, ocb alltså på håll kan förväxlas med lärkfalk). Oftast ser adult fågeI mörkgrå ut ovan och rätt mörk ut undertill med vit strupe; på närmare håll framträder roströda "byxor" och undergump, liksom kraftigt längsstreckad kroppsundersida och svart mustaschstreck. Juvenil. Skils från adult på avsaknad av roströda "byxor" i undergump (saknas ännu hos l:a sommar), på att ha fint ljusspetsade vingtäckare ovan. ljusare panna, bruntonad ovansida samt gultonad (inte vitaktig) bottenfärg på undersidan. LÄTEN Vanligaste läte ett envetet "kju-kju-kju-kju-...", inte så olikt göktytesång men mindre gnälligt och jämrande i tonen; stor variation i tempot. Vidare hörs upprepade, skarpa "ki-tjick" från båda könen i flykten. Aven enstaviga, korta "kitt". Tiggläte ett utdraget, uppfordrande "pii-eh" som påminner om stenfalk (men är heltskilt från tornfalkens vibrerande drilljud). Början |