Startsida

Nu är det dags att utforska en ny gren - Hilma från Piteå - Hon som träffade muraren och gårdfarihandlaren Gustaf Larsson från Kristinehamn när han murade Furunäsets hospital och asyl åren 1892-93. De som tillsammans kom att skapa Värmlands största bosättningsaffär.

Låt oss starta med svärsonen Erik Swahns notering 1990:
När det blev bestämt att fastigheten Spelmansgatan 22 skulle rivas och vi, familjen Swahn mfl, skulle flytta, måste ju alla utrymmen tömmas. Jag för det mesta och Gull höll på månader på vind och i magasin. Vi sorterade så gott vi kunde. Jag gjorde en extra sortering bland sånt som skulle slängas. Tog vara på en del herbarier, böcker, kort, brev men också en vaxduksbok där Hilma Larsson skrivit dagbok från sin resa till Ryssland 1933. Jag tänkte läsa den vid tillfälle. Nu håller jag på att städa undan igen. Då kom boken fram. Jag bläddrade lite och på några sidor i slutet fann jag följande: Ordagrant avskrivet

Jag Hilma Wiktoria Samuelsson sedermera Eriksson föddes i Högsböle by i Piteå landsförsamling Norrbotten den 14 april 1873 något över en 1/2 mil från staden. Mina föräldrar voro Erik Samuelsson och Anna Lovisa Höglund. Jag var den yngsta av 7 syskon, 20 år mellan min äldste bror och mig. Min moder som enligt allmänt omdöme var en blid o älskärd kvinna avled den 28 febr 1874 efter endast nio dagars sjukdom 44 år gammal i lunginflammation. Jag var då 10 1/2 månad. Det var nog smärtsamt för min fader se sin lilla flicka på armen sträcka fram sina armar mot sin döda moder och vilja komma till henne o ropa mamma. Ja tiden måste gå i alla fall. Två av barnen båda hette Gotthard voro döda den äldste o en senare född. Men det fanns 5 kvar däribland jag 10 månader. Ferdinand den äldste av de levande hade sin håg åt studier varför han skickades till staden i skola sedermera till gymnasiet i Luleå der han också tog studenten.

Min fader ansågs för en förmögen man gården eller hemmanet skuldfritt och 5000 Kr på banken, det var nog en ganska stor förmögenhet på den tiden hälften av pengarna fick barnen det blev 500 var det andra var fars eget egendomen och pengarna 2500 som blev kvar. Till egendomen hörde stora skogsarealer, o som den låg vid sjön eller nära havet (Bottniska viken) var det fina transportmöjligheter för timmer till de närliggande sågverken Munksund o Skuthamn. Timmer såldes årligen så att alla utgifter till livets uppehälle som ej kunde tas av gårdens produkter på ett tämligen bra sätt täcktes.

Men min fader var en dålig affärsman. Vid ett tillfälle sålde han ett skogsskifte om bara till avverkning eller helt, vill jag hava osagt jag vet det inte, men han sålde nämnda skogslott till Konsul Engman i Piteå för 3000 Kr: En månad derefter sålde Engman i sin tur till Ytterfors bolag detsamma för 30.000 Kr: Det blev en ren förtjänst för Konsul E på 27.000 Kr. Detta fick min far mycket klander för och det med rätta av slägtingarna. Det var ju vi barnen också som gick miste om en hel del. Det måtte vara väldiga massor timmer o skog eftersom köpesumman blev så stor. Några år senare gjorde min fader ännu en dum affär. Han sålde sin fina egendom för ett pris som långt understeg tiondelsvärdet. Jag vill minnas de sade 5000 Kr men det kanske nog var något mer. Köpet underskrev min fader under spritens inflytande o ansågs av alla som kände till saken att det var fullkomligt olagligt. och ville ha tillbaka köpet, men den som lurat honom till att skriva under, lät det inte ske, varför min far fick gå ifrån sitt vackra hemman. Byggnaderna voro nästan nya själva vinterbyggningen som det kallas deruppe var endast en 5 - 6 år bestod av 5 rum deraf en stor sal o ett stort kök med 4 fönster. Så var det en flygelbyggnad som sommarbyggning som det kallas med 3 rum. Min far som aldrig smakat sprit i sin ungdom o ända till min mors död fick efter hennes död begär efter sprit o sade alltid att han ville döva sorgen. Vid tre års ålder när min fader sålde egendomen kom jag till en moster o morbror Dahlberg i Hortlax o fick der ett i allo godt hem. Sedermera kommo till samma hem i Hortlax 2 kusiner till som också blevo fader o moderlösa. dessa båda voro förmögna o betalde för sig ordentligt. Wid 18 års ålder var tiden inne att själv försörja mig varför jag fick komma till min äldsta syster Hanna och sydde. vi gick i hemmen o sydde hos de finaste familjerna i staden der hade vi det gott på alla vis god mat o alltid vid herrskapets bord. Så började arbetet vid Furunäset der hade min fader byggt ett hus åt sig om tre rum. Der bodde även hos far broder Ernst o syster Lydia. År 1891 avled min fader utan föregående sjukdom i hjärnblödning o hjärtförlamning. Dessförinnan hade min bror Ernst flyttat till Stockholm der han gick i bildhuggerilära o på lediga stunder o på kvällar i Tekniska skolan. Han var mycket energisk o blev en verkligt mycket skicklig yrkesman, blev småningom gift med Emma Tengdahl. syster till den store Knut.

Ja här slutar historien. Tyvärr. Det finns många "detaljer" man saknar. Tiden tillsammans med "fastrarna", resorna till Ryssland o sammanträffandet med Familjen Hall bl. a. De här bladen kan väl tillfogas Ivans historia.

Jag kan väl tillägga att Farbror Gustav o Tant Hilma med all säkerhet gifte sig i Kristinehamn. alltså inte som Ivan tror, i Stockholm. Jag ska försöka få mer svar på detta. De gifte sig den 5 april 1898. Hilma Viktoria är hitflyttad från Johannes församling i Stockholm den 6 april l898. Dagen efter bröllopet.
Jag återkommer.
(Slut Eriks notering.)

BoC ...men tyvärr hann Erik inte återkomma. Och Ivan hade rätt - paret gifte sig i Johannes kyrka i Stockholm.
Ivan är Hilmas son som skapade Köpmanna-institutet och författade åtskilliga läroböcker.
Fastrarna förestod restaurationen på S:t Petersburgsbåtar och Ivans svärfar Oskar Hall var övermaskinist på dessa båtar (och senare maskinmästare vid järnbyggena Gällivare-Porjus och Lappträsk-Veittijärvi-Matarengi.) Oskars blivande hustru Matilda var kokerska ombord och vår Hilma lär ha arbetat på båtarna en kortare tid. Hon kanske deltog i fastrarnas "pälsimport".