| Startsida Mera Personer Namn Orter Dokument Foto Kartor |
|
Utskrift av dokument som bevarats i gården, tolkat av Jan Olov Lundström
Utdrag af domsboken hållen å laga Tinget med Piteå Tingslag den 17de October 1820. §150 S.D. Det från förledät Ting uppskjutna mål emellan förra Bonden Elias Mattsson i Högsböle å dess hustru Anna Margareta Ericsdotter wägnar kärande, samt Förmyndarna för den sednares i Ägtenskapet med Afledna mannen Eric Samuelssons sammanaflade omyndiga barn, Nämndemannen Anders Nilsson och Bönderna Jon Larsson i Pitholm, Nils Holmgren i Öjebyn och Färjekarlen Samuel Samuelsson i Pitsund, swarande, rörande kärandarnas yrkande att utan delaktighet för barnen utbekomma det fastighets arf Anna Margaretha Ericsdotter infördt i dess och afledna mannen Eric Samuelssons gemensamma bo företogs nu till åtgärd, derwid Elias Mattsson sig inställde biträdd av Herr Löfman; auditeuren Ädel och Högaktad Claes Robert Memssen; samt Nämndemannen Anders Nilsson å egna och Jon Larssons wägnar, och Nils Holmgren samt Samuel Samuelsson i egna personer; Ingifvandes Herr Öfwer Auditeuren Memssen Skellefteå sockens Häradsrätt Protokoll den 29de November 1798, hwaraf erfors att wid emellan Esaias och Gabriel Ericssöner i Drängsmark, som styrkta wara Anna Margareta Ericsdotters Bröder, wekstäld lottkastning om dessas Faders Eric Esaiassons Hemman Tre sextondedels mantal som till utlösen syskon emellan wärderats till Etthundrade sextiosex Riksdaler trettiotvå Skillingar, besittningsrätten deraf tillfallit Esaias Ericsson; förklarandes Elias Mattsson att den del dess hustru tillkommit af denna lösen ock blifwit af henne i Boet infördt; wore hwad nu fordrades; men swaranderna Nils Holmgren och Samuel Samuelsson trodde detta icke innefatta något stöd för käranåtal och Anders Nilsson påstod dess och Jon Larssons skiljande från saken såwida de långt härförut woro från förmyndarskapet entledigade---- -------Afsades: Att swarande Anders Nilsson och Jon Larsson som numera icke äro Förmyndare för afleden Eric Samuelssons barn warda från saken skiljda och emedan käranden ej styrkt sig hafwa i dess och afledna mannen Eric Här slutar detta dokument |
|
Utskrift av dokument ,troligen fr 1823, som bevarats i gården, tolkat av Jan Olov Lundström -som alltid huld hafwer warit Enkons och den lidandes förswar, det jag måtte tillerkännas ersättning efter rättens wisa ompröfning, för saknad föda under de förr åsagda twänne åren, samt allerödmjukast anhålla det jag under min återstående lifstid måtte wid mina barns hemman under No1 i Högsböle njuta utom ett anständigt bemötande ock efter ändadt lefnadslopp, följande förbehåll, nemligen, Till boningsrum bagarestugan samt at den där befinteliga förstugu kammaren måtte åt mig iståndsättas, häldst jag gärna tillåter det husfolket för sina behoferna derstädes får baka, till Wisthus ena stolpeboden. Till (nytt blad) föda årligen, twänne tunnor korn, och en tunna råg, en half tunna saltad sik och en half fjärding saltade löjor, ett lispund hälften sommar och hälften winter smör, ett lispund saltat får- och ett lispund saltat nöt-kött. Samt ett stop oskummad mjölk dageligen. Till kläder årligen twänne marker långull, sex alnar lärft, en hwardags halsduk, en cattuns mössa, ett par käng- och ett par lappskor, samt nödiga sängkläder. Dessutom hästen tolf gånger årligen till kyrkan, utom andra behöflig körslor, och tio famnar huggen ordentlig wed årligen. Under afwagtan af Häradsrättens goda willfarenhet, framhärdar den Häradsrät- (nytt blad) tens ödmjukaste tjänarinna Anna Greta Eriksdotter i Högsböle. Efter begäran skrifwen ut af CW Sjöberg. ? som uplästes. Hwarefter käranderna fortsatte käromålet och de påståenden de i denna skrift gjort; upgifwande, at kärande hustrun wore fyratiotre år, mannen femtioett år, äldsta sonen tjuguett år, dottern sexton år och yngre sonen tolf år gammal. Swaranderna ingåfwo Häradsrättens domboksutdrag för den 8de Februari 1821, hwaraf erfors, att sedan kärande förmyndarena uti ingifwen Skrift anhållet, om Häradsrättens utlåtande huruwida kärande hustrun, som (nytt blad) då redan warit gift med kärande Elias mattsson, wore berättigad till något underhåll af Högsböle hemman No 1 som dess omyndiga barn i arf tillfallit, hade Häradsrätten funnit skäligt stadga, at, om förmyndarna funne de omyndigas moder i trängande behof af sina barns understöd, de då egde låta afsätta för henne utaf hemmanet ett halft tunneland åker efter kornutsäde och ett kofoder äng, dock med wilkor, att anna Greta Eriksdotter däraf äfwen ombesörjde sitt yngsta barns i förra giftets underhåll, samt at detta understöd endast bewiljades, till dess at äldsta sonen uppnådde myndiga år. Härmed tryggade sig (nytt blad) swarande förmyndarena, anseende det sålunda fastställda underhållet för kärande hustrun wore tillräckeligt, samt upgåfwo, at, ehuru de omyndigas hemman bestod af nitton sextiofjerdedels mantal, wore detsamma af swag beskaffenhet och tålde icke, at forgången till kärande hustrun ökades, äfwensom käranderna ? anmärkte at såwäl käranden som hans hustru ännu wore friska och arbetsföre, samt tillkännagåfwo, at kärande hustrun hade twänne barn i sednare giftet med Elias Mattsson. Käranderna fordrade jämwäl betalning, för (nytt blad) det kärande hustrun i flere år födt dess yngsta son i förra giftet, hwilket af swaranderna bestriddes, dock medgåfvo swaranderna at i händelse käranderna så äskade wara dem behjälpelige at uppsätta nödige förgångshus. Hwarefter Resolverades. Emedan kärande hustrun ej haft någon på aftal eller domslut grundad rätt till underhåll af hemmanet, widare, än hwad Häradsrättens utslag af den 8de Februari 1821 utwisar, Också anser Häradsrätten någon serskild ersättning, för det käranderna fött yngsta sonen, ej kunna bewiljas. Äfvensom enär käranderne ännu icke hunnit någon hög ålder utan äro så arbetsföra, at de med hug för arbete, böra kunna sig sjelfwa med deras uppehälle förse, Härads Rätten anser de omyndiga barnen ej böra för närvarande widare belastas med underhåll för modern, än som redan blifwit stadgat, och hwilket enligt Rättens pröfning är lämpadt såwäl efter kärande hustruns närwarande behof, som barnens förmåga at det lemna, dock pröfwar Tingsrätten skäligt det må swarande Förmyndarena, efter åtagande bidraga, att på tjänligt sätt och ställe uppsätta nödiga förgångshus åt (nytt blad) kärande hustrun om käranderna sådant äska och swaranderne med dem kunna förenas, om det biträde swaranderna derwid böra lemna. Äfwensom at swaranderne må låta åt kärande hustrun afsätta ett geometriskt tunneland odlingsmark undan hemmanet så det kärande hustrun och hennes man kunna derå ega tillfälle gjöra upodling för begagnande i deras lifstid, hwarefter odlingen till hemmanet bör återfalla, som afsades: År och dag som ofwan: På Härads Rättens wägnar Lars Olof Boström |
|
Utskrift av dokument som bevarats i gården, tolkat av Jan Olov Lundström
Det finns en kort passus om Erik S i domstolspapper om stenarmarna, från 1885 (sid 3) där han o vår farfarsfar Gabriel vittnade. I papperen talas om en sandbank över älvmynningen - vi hört att Anna Margareta Eriksdotter skulle ha vadat över Piteälven. Troligen en märklig händelse eftersom det bevarats i tradition i familjen. Hugskott: Kan osämja med svågern – färjkarlen Samuel Samuelsson gjort att hon inte ville använda färjstället.? F ö kostade det, hon kanske hade det mycket knapert efter tvisten med släktingarna. Utdrag ur särskilda Domboken hållen å lagtima Höstetinget med Piteå tingslag uti tingshuset i Öjebyn den 13 oktober 1885. S.D. Sedan Kungl. Majestäts och Rikets Svea Hof Rätt den 13 sistlidne Augusti, med anledning af E J Morens Med Petterssons och C.T. Backmans, alla i Högsböle, ansökning och i avseende dertill att Piteå Häradsrätt genom beslut den 21 sistlidne Mars förklarat sin Ordförande, Häradshöfdingen Herman Julius Kramer, jäfvig att såsom Domare taga befattning ett vid Härads Rätten anhängigt mål emellan sökanderna, å ena, samt Piteå Stads Kommun, å andra sidan, angående skyldighet att borttaga en stenarm med mera, förordnat undertecknad att, i egenskap af särskild Ordförande i Häradsrätten, ifrågavarande mål till vidare behandling företaga och med handläggningen af målet, fortfara till dess detsamma blifvet af Härads Rätten till slut afhulpet eller annan, ojäfvig Domare i Härads Rätten ingivits, så hade målets behandling blifvit utsatt att denna dag företagas och parterna dertill kallats att vid laga påföljd inför Härads Rätten sig infinna, och inställde sig, nu, sedan särskilda Ordförande intagit säte i Rätten och målet till behandling påropats, Hemmansegaren Nils Nilsson i Pitholm såsom ombud för Käranderna Carl Johan Morén, Axel Pettersson, Carl Olof Sandberg och Carl Fredrik Backman, på grund af följande : ”Rättegångsfullmakt in blanco för innehafvaren. Ombudets lagliga åtgärder godkännes, Piteå Högsböle, den 12 oktober 1885 C.J. Morén, Axel Pettersson, C.O. Sandberg, C.F Backman. Vittna: N.A Dahlbäck, J.E Johansson.” Såsom Ombud för Piteå Stads Kommun inställde sig Herr Borgmästaren Emil Arvid Bergdahl, hvilken åberopade och i hufvudskrift åter företedde det i Häradsrättens protokoll för den 21 sistlidne mars intagna utdrag af protokollet, hållet inför Stadsfullmäktige i Piteå den 20 februari innevarande år. Efter föredragning af protokollet för förra rättegångstillfället ingaf svarande ombudet den Piteå Stads Kommun ågågna stämningen, som utfärdats på grund af en stämningen nu vidfogad skriftlig ansökning af detta innehåll: ”För åtskilliga år sedan företog sig Piteå Stad att till förhindrande af segelledens uppgrundning utbygga en större stenarm som äfven sträcker sig inpå Högsböhle byamäns fiskevatten. Då så vidt oss är kändt Piteå Stad till denna åtgärd icke utverkat sig fiskegarnes medgifvande, samt styrkas kan att till följd af nämnde stenbyggnad fiskevattnet under årens lopp utgrundats enda derhän att det förut rätt indräktiga lax och Nätfisket nu så godt som alldeles upphört att vara gifvande, så anse vi oss föranlåtna att yrka kallelse och stämning å Piteå Stads Kommun, uti yrkande att Kommunen måtte, derest den ej kan visa laga rätt till ifrågavarand bygnadsåtgärd, åläggas genast borttaga densamma, äfven som förpliktas ersätta oss, så väl att under de sista tio åren liden skada i vår fiskenäring, på sätt den samma varder under rättegången utredd, som de kostnader som genom denna rättegång oss åsamkas. Piteå Högsböhle den 12 februari 1885 C.J. Morén, Axel Pettersson, C.F Backman, C.O. Sandberg.” Som upplästes, hvarefter Svarandeombudet öfver Kärandenes påståenden hördt, förnekade, att Piteå Stad låtit i Piteå elf uppföra omstämda fördämning eller stenarm samt bestred för ty käromålet till alla delar, med anledning hvaraf Kärandeombudet ingaf dels följande: "Jag medger visserligen att kronan utfördt arbetet från början men jag får dock upplysa derom att vid den slutliga afsyningen, som verkställdes af Löjtnant Hahr befans emellan den utbyggda armen och landet ett mellanrum der vattnet fritt hade sitt utlopp; hvilket hade till följd att några uppgrönning bakom armen ej förekom. Staden har sedan gjort armen högre, dels igenfyllt landöppningen. Hvilket förstört alldeles fisket, och tillika åstadkom Sandbankar inom de från sjösidan begagnande notvarpen,” Dels ock vid den i ofvanintagna anförande om förmälda afsyning upprättad karta utvisande att ett stycke nedanom det vid Pitsundet befintliga färjstälet från södra spetsen af den så kallade Pitholmen vore uppförd en fördämning, som i betydlig längd sträckte sig i sydlig riktning midt emot Högsböle by, belägen på motsatta stranden samt att ifrån Högsböle en annan, vida kortare fördämning vore utbygd i elfven, och var, så vidt kartan utvisade, emellan båda armarna och det land, från hvilket de utbygts ett mellanrum. Kärandeombudet förmäler, att i Piteå stad låtit igenfylla nyssnämnda mellanrum invid Högsböle bys strand samt derförutan genom påbyggnader höjt fördämningen, som vid den derå år 1826 gjorda afsyning till en del legat under vattenytan samt påstod att just genom dessa åtgärder fisket för Högsböle byamän blifvit alldeles förstört, åtminstone i den del af vattnet, som låge straxt nedanför fördämningen i fråga. Anhållande kärandeombudet, till bestyrkande af dessa påståenden, om vittnesförhör med fiskaren Gabriel Lundström i Högsböle samt inhysensmannen Erik Samuelsson i Pitholm, hvilka nu voro vid Rätten tillstädes och vid upprop företrädda. Vid fråga om jäf emot de åberopade vittnena förklarade Svarandeombudet, att enär vittnene voro ombudet alldeles obekanta, ombudet nu icke hade jäf att framställa, men förbehöll sig att om framdeles anledning dertill yppades, få framställa den jäfsanmärkning hvartill ombudet kan de finna sig befogade. Då emot vittnena i öfrigt jäf ej utröntes, fingo de aflägga vittneseden, om hvars medförande förbindelser de erinrades, hvarefter de, hvar för sig hörda, berättade: 1: Lundström, att vittnet, som nu nått en ålder af sextiofem år, icke visste hur gifvande fisket invid Högsböle Strand varit innan omstämda fördämning uppförts, men att vittnets förfäder uppgifvit, att fisket då varit godt, att sedan fördämningen omkring år 1825 blifvit uppförd, fisket till en början alldeles upphört att vara gifvande intill dess fördämningen fått sätta sig och sjunka, så att vattnet börjat rinna öfver densamma, då fisket blivit utmärkt godt, att vattnet, sedan fördämningen sjunkit, ständigt runnit över densamma utom på ett par ställen, att då fördämningen byggdes, ett mellanrum lemnats emmellan dennes öfversta ände och stranden till en bredd af 10-12 fot, att djupet i detta mellanrum vid högre vattenstånd utgjort omkring två fot, vid lägre mindre; att fördämningen vid Högsböle för mer än tjugo år sedan ombyggts, därvid nyss omnämnda mellanrum igenfyllts samt fördämningens höjd ökats, så att, då den varit färdig, dess översta del ständigt legat ofvan vattenytan, att under ombyggnaden fisket försämrats allt eftersom fördämningen höjst och, då den blifvit färdigbyggd, fisket straxt nedanom fördämningen upphört att gifva någonting, samt att under den tid vattnet fått rinna öfver fördämningen, vittnet trodde, men icke kunde med säkerhet uppgifva att i allmännhet med hvar och en af de tre notar, som funnos inom Högsböle by, årligen fångats fisk på samtliga notvarpen tillhopa för ett värde af omkring 200-300 kronor, och 2: Samuelsson, att då vittnet, som nu nått en ålder af femtionio år först börjat minnas, den vid Högsböle Strand uppförda fördämning varit förfallen, samt att fisket då straxt nedanför fördämningen varit ganska godt, att då fördämningen sedermera omkring åren 1847 eller 1848 ombyggts, så att dess öfversta del kommit ofvan vattenytan, fisket försämrats; att elfsbottnen nedanom fördämningen efter hand uppgrundats, så att det första varpet straxt nedanom fördämningen, som förut varit ett af de bättre alldeles upphört att vara gifvande; att innan fördämningen ombyggts en öppning funnits emellan landet och fördämningens öfversta del af sex eller sju alnars bredd, eller så stor, att man när som helst kunnat med båt färdas fram derigenom; att vittnet icke med säkerhet kunde uppgifva värdet af den förlust, Högsböle byamän genom fiskevattnets försämrande i följd af dambyggnadens uppförande tillskyndats, men att vittnet antoge, att på det första eller öfversta varpet nedanom fördämningen med hvar och en af de tre inom byn befintliga notar årligen fiskats för ett värde af omkring etthundra Kronor och således med de alla tre inom byn befintliga notarna tillhopa för omkring trehundra kronor, tilläggande vittnet, att Högsböle byamän nedanför det öfversta, numera öfvergifna varpet begagnade tre andra varp samt att ehuru fisket jemväl i dessa under senare tider försämrats, det samma derstädes likväl ännu lemnade något utbyte. Upprepadt och vidhållet. Svarande ombudet, som bestred att Piteå Stad låtit verkställa den ombyggnad af ifrågavarande
fördämning, som, enligt vittnet Samuelssons uppgift, skulle hafva verkställts 1847 eller 1848
äfven som staden som skulle hafva låtit igenfylla den omvittnade öppningen emellan stranden och
fördämningens öfversta del, yrkade att då ostridigt vore, att fördämningen ifråga uppförts av
Kungl. Majt. Och Kronan, och Piteå Stad endast fått sig skyldigheten till fördämningens behöriga
underhållande för att förekomma segelledens uppgrundning, af Kronan pålagd, Käranderne måtte
förpligtas att i målet instämma Kongl. Majt. och Kronan så som i saken egande del.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
År och dag som ofvan. På Härads Rättens vägnar: Fr. Appelberg Vidimeras: C. Öhman Lotten Ringius (Avskrift 2005-01 JO Lundström) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Bo Carneheim svarar för forskning och hemsida. Uppdaterad 2011-10-30.