Vatten - Resume

Översikt / resume / område / status / flöde / näring / sikt syre / metaller / biologi Nedan: Klimat / näring / TOC / syre / försurning / metaller / transporter / biologi / bildtexter Text ur "Gullspångsälven 1999" daterad 00-04-20 av Ann-Charlotte Norborg (projektansvarig) och Holger Torstensson (kvalitetsansvarig) på ALcontrol. Rubriker till diagram(figur) och kartor(karta) noteras sist. För bilder hänvisas till skriften "Gullspångsälven 1999". SAMMANFATTNING På uppdrag av Gullspångsälvens Vattenvårdsförbund har KM Lab (numera ALcontrol) utfört 1999 års miljöundersökningar inom ramen för den samordnade recipientkontrollen i Gullspångsälvens avrinningsområde. Undersökningarna omfattade vattenkemi, metaller i vattenmossa, växtplankton och bottenfauna. Klimat Avsevärt större flöden än normalt i april och oktober En mild inledning på året samt avsevärt större nederbördsmängder än normalt under årets första hälft, gav mycket stora flöden, främst i april, i både Timsälven, Svartälven och Gullspångsälven. Även i oktober var flödena avsevärt högre än normalt. Rekordhöga årsmedelflöden För året som helhet var flödena ca 40% större i Gullspångsälven och drygt 20% större i Timsälven och Svartälven jämfört med normalvärden (figur 1). Arsmedelflödena var de högsta under hela perioden 1989-1999. De rekordhöga flödena medförde stor tillförsel av organiska ämnen (främst humus) från skogs- och myrmarker till vattendrag och sjöar. Detta bidrog i sin tur till syrebrist i många sjöar. De stora nederbördsmängderna minskade också buffertförmågan (motståndskraften mot försurning) i många vattendrag. Näringsämnen (fosfor, kväve) (fosfor karta 7) Huvudsakligen låga till måttliga halter Merparten av de undersökta sjöarna och vattendragen var obetydligt påverkade av direktutsläpp och jordbruk och hade låga eller måttligt höga halter av fosfor och kväve 1999. Mycket höga halter av fosfor och kväve i Hovaån och Krokebäcken Högst halter förekom i Hovaån och Krokebäcken, där påverkan från jordbruk respektive avloppsreningsverket i Älgarås, gav mycket höga halter av både fosfor och kväve. Skagern hade höga kvävehalter orsakade av jordbrukspåverkan, utsläpp från Karlskogaområdet samt nedfall från luften. Högre halter av fosfor och kväve vid botten än ytan Flera av sjöarna, särskilt inom delavrinningsområdet Timsälven, hade avsevärt högre halter vid botten än vid ytan. Detta orsakades av läckage av fosfor från bottensedimentet i samband med syrebrist samt sedimentation av organiskt bundet kväve (plankton). Dessa sjöar har en naturligt hög biologisk produktion samtidigt som de är grunda och därför har en begränsad syretillgång. Särskilt höga var halterna i bottenvattnet av Lonnen (extremt höga fosforhalter och mycket höga kvävehalter) och norra delen av Daglösen (mycket höga kvävehalter). Mycket hög ammoniumhalt i bottenvattnet i norra delen av Daglösen Till de mycket höga halterna i Lonnen bidrog förmodligen jordbrukspåverkan. I Daglösens norra del förelåg en stor del av kvävet som ammonium i så höga halter (1800 µg/l i februari) att det kan vara giftigt för fisk och andra vattenlevande organismer. Orsaken till de mycket höga halterna var utsläpp av ammonium från avloppsreningsverket i Filipstad. Tydlig påverkan av fosfor i Lesjöälven nedströms Lesjöfors I Lesjöälven nedströms Lesjöfors var fosforhalten tydligt högre än uppströms. Orsaken kan vara påverkan från reningsverket, Spring Wire eller läckage från tidigare utsläpp via sediment. Minskande fosforhalter på många håll I flera av sjöarna och vattendragen föreligger trender mot minskande fosforhalter, t.ex. i Älgälven, Norrelgen, och Torrvarpen. I Möckeln, Letälven och Gullspångsälven minskar både fosfor- och kvävehalterna. I de nämnda vattnen bidrar sannolikt minskade utsläpp från punktkällor till haltminskningen (figur 2). Det finns även exempel på minskande fosforhalter i vatten som ligger högt upp i avrinningsområdet och inte är påverkade av punktkällor, t.ex. Skillerälven uppströms Filipstad och Svartälven vid Sågen. I dessa fall kan orsaken vara försurningspåverkan. (Vid försurning frigörs aluminium som reagerar med fosfat och bildar en fällning som stannar kvar i marken eller sjunker till botten i sjöar.) Organiska ämnen (TOC) (karta 8) Måttligt höga halter med några undantag Halterna av organiska ämnen (främst humus från skogs- och myrmark) var måttligt höga i nästan hela avrinningsområdet 1999. I Skagem samt nedströms delavrinningsområden med stor andel sjöar (där det organiska materialet kan sedimentera) - Saxån, Sörelgens utlopp och Gullspångsälven - var haltema låga. Krokebäcken och Hovaån hade mycket höga halter och vattnet var dessutom starkt färgat och betydligt grumligt. Dessa vattendrag ligger i jordbruksbygd, varför den främsta förklaringen till de höga halterna är markerosion. Ökande flöden har gett ökande halter av organiska ämnen Flertalet sjöar och vattendrag uppvisar trender mot ökande halter av organiska ämnen (figur 3). Under 1999 var halterna på många håll de högsta sedan 1989. Orsaken är senare års ökade nederbörd och avrinning som dragit med sig mycket humusämnen från skogs- och myrmarker. Det ökade vattenflödet har också förkortat vattnets uppehållstid i sjöarna, vilket minskat självreningen genom sedimentation. Korttidsreglering orsak till kraftigt varierat färgtal i Gullspångsälven? I Gullspångsälven (figur 4) har färgtalet under senare år varierat kraftigt. Det rekordhöga vattenflödet under 1999 gav färgtal som var dubbelt så höga som medelvärdet för perioden 1974-1999. En bidragande faktor till senare års kraftiga variationer kan vara ökad korttidsreglering vid produktion av elström. Vid tappning ökar erosionen i strandzonen, vilket sannolikt ökar humushaltema, medan magasinering av vår- och höstflod ger ökad sedimentation och därmed minskar halterna. Syre (karta 9) Syrebrist i många sjöar Under 1999 förekom syrebrist i flertalet sjöar i Timsälvensystemet, i Lesjön och Bredreven i Svartälvensystemet samt i Möckeln. Den främsta orsaken till syrebristen är syretärande nedbrytning av organiskt material som tillförts från omgivande mark och från planktonproduktion i sjöarna. Då sjöarna är relativt grunda med små djuphålor räcker den för nedbrytningen tillgängliga mängden syre inte riktigt till. I den norra delen av Daglösen bidrog utsläpp av syretärande organiska ämnen från Filipstads avloppsreningsverk till syrebristen. Ökande tillförsel av organiska ämnen ger minskande syrehalter I några av sjöarna, bl.a. Bredreven (figur 5) och Möckeln, finns trender mot minskande syrehalter. Orsaken bedöms vara ökningen av organiska ämnen (humus) kopplad till senare års ökade avrinning. Försurning Surstötar i Lungälven och Svartälvens övre delar Flertalet sjöar och vattendrag hade god motståndskraft mot försurning (alkalinitet). I samband med snösmältning och/ eller nederbörd under våren och hösten förekom surstötar i Lungälven (årslägsta pH/alk: 6,1/0,05 mekv/l) samt Svartälven vid Sågen (årslägsta pH/alk: 5,8/0,03 mekv/l) och Älgälven (årslägsta pH/alk: 6,1/0,05 mekv/l) i de övre delarna av avrinningsområdet. Ökande nederbörd ger försämrad motståndskraft mot försurning I många sjöar och vattendrag syntes trender mot ökande buffertförmåga (alkalinitet) under 90-talet (figur 6). Orsaken var kalkningsinsatser och ett minskande nedfall av försurande svavel. De senaste nederbördsrika åren har gett ökad vattenföring, varför trenden brutits. Metaller Huvudsakligen låga halter Undersökningamma av metaller i vatten och utplanterad vattenmossa gav huvudsakligen låga eller mycket låga halter. Påverkan av bly, koppar och zink i Lesjöälven nedströms Lesjöfors I Lesjöälven nedströms Lesjöfors var blyhalten måttligt hög i både vatten och vattenmossa och tydligt förhöjd jämfört med en uppströms belägen provpunkt. Även för koppar och zink förelåg en liten påverkan nedströms Lesjöfors. De förhöjda halterna orsakas sannolikt av läckage från deponerat avfall inom Lesjöfors industriområde och metallförorenat bottensediment. I viss mån bidrar även utsläpp av spillvatten från Spring Wire och dagvatten från stålverksområdet. Påverkan av bly, krom, molybden och nickel i Letälven nedströms Degerfors I Letälven (Åtorp) nedströms Degerfors var haltema av bly och krom i vattenmossa tydligt högre än uppströms, vilket även gällde molybden i vatten. Även för krom i vatten och nickel i vattenmossa bedömdes en liten avvikelse föreligga. Orsaken är läckage från bottensedimentet och till mindre del direkta utsläpp från Degerfors järnverk (Avesta Sheffield). Undantaget gäller molybden som till stor del härrör från direktutsläpp samt läckage från deponerade slaggrester. Påverkan av zink, krom och bly i Hovaån nedströms Hova Hovaån nedströms Hova hade höga halter av krom och zink i vattenmossa. Jämfört med en uppströms provpunkt (figur 7) var avvikeIsen tydlig för zink och liten för bly och krom. Orsaken till haltökningen kan vara påverkan från ytbehandlingsfÖretaget Bundy AB eller sedimentläckage från "gamla synder". En utredning är motiverad för att närmare fastställa orsaken. Transporter Rekordhöga flöden gav rekordhöga transporter Det rekordhöga vattenflödet under 1999 medförde rekordstora transporter av kväve och organiska ämnen (TOC) i Timsälven, Svartälven och Gullspångsälven medan fosfortransporten var relativt sett lägre. Under 1999 tillfördes Vänern 24 ton fosfor, 1 655 ton kväve och 20 300 ton organiska ämnen (TOC) från Gullspångsälven. Låga till måttligt höga arealspecifika förluster av fosfor och kväve Den arealspecifika förlusten (årstransporten dividerad med avrinningsområdets areal) av fosfor bedömdes som måttligt hög i Timsälven, mycket låg i Svartälven och låg i Gullspångsälven. Den arealspecifika förlusten av kväve var måttligt hög i Timsälven och Gullspångsälven och låg i Svartälven. Biologiska undersökningar (karta 10) Algfloran antyder ökad näringsrikedom i Lonnen Undersökningen av växtplankton påvisade näringsrika förhållanden i Lonnen och måttligt näringsrika förhållanden i Möckeln. Förändringar i artsammansättningen under perioden 1989-1999 indikerar att Lonnen blivit något näringsrikare medan Möckeln är relativt oförändrat måttligt näringsrik. Bottenfaunan indikerar försämring i Bredreven och förbättring i Lesjöälven Undersökningen av bottenfauna indikerade en försämrad syresituation i Bredreven. I Lesjöälven nedströms Lesjöfors tycks vattenkvaliteten ha förbättrats, vilket bl.a. märks som ökat artantal av sländor. Gödningspåverkan i Gullspångsälven vid minimitappning? I Gullspångsälven bedömdes bottenfaunan ha höga naturvärden. Samtidigt fanns vissa indikationer på hög näringstillgång. Orsaken kan vara påverkan från Gullspångs reningsverk vid minimitappning. Bildrubriker För bilder hänvisas till skriften "Gullspångsälven 1999". Stapeldiagram: Figur 1. Månadsmedelflöde i Gullspångsälven 1999 samt normalvärden för perioden 1968-1993. Medelhalter av fosfor 1997-1999 redovisas på färgkarta på sidan 7. Figur 2. Medelnalter av kväve i Gullspangsälven vid Södra Råda (1005) 1974-1999 relaterat till kväveutsläppet från Björkborns industriområde i Karlskoga 1981-1999. Kvävehalterna har minskat från på gränsen till mycket höga (klassgräns 1250 µg/l) till lite drygt måttligt höga (klassgräns 625 µg/l). Figur 3. Medelhalter av organiska ämnen (TOG) med max- och minvärden i Svartälven vid Hammarn (2041) 1989-1999. Haltema har ökat från huvudsakligen låga till måttligt höga (klassgräns 8 µg/l). Figur 4. Medelhalter och flytande treårsmedelvärden av färgtal i Gullspangsälven vid Södra Råda(1005) 1974-1999. Streckade linjer markerar övergång från obetydligt till svagt och från svagt till måttligt färgat vatten. Figur 5. Årslägsta syrehalter i Bredrevens bottenvatten {2530) 1989-1999. Linjer markerar övergång från mycket låg till låg och från låg till måttligt hög halt. Figur 6. Alkalinitet (medianvärden) i norra delen av Daglösen (3415) 1989-1999. Linjer markerar övergång från mycket svag till svag och från svag till god buffertkapacitet. Figur 7. Halter av metaller i vattenmossa i Hova ån upp- (1122) och nedströms Hova (1101) 1999. Observera att zinkhalten är 10 ggr högre än vad stapelhöjden anger. Kartblad över hela området med färglagda punkter gällande: Karta 7. Fosforhalter i Gullspångsälven 1997-1999. Karta 8. Halter organiskt material i Gullspångsälven 1997-1999. Karta 9. Syretillstånd i Gullspångsälven 1997-1999. Karta 10. Närings- och syretillstånd (bottenfauna) i Gullspångsälvens sjöar 1999.