Mullhyttan, bageriet, bagarfolk, olle, snickare, kläder, familjeliv, bostäder, stugbrevet, annastinas, ortsbor berättar Saxat ur Mullhyttans bygdeförenings hemsida Mullhyttebor berättar. Om näringslivet och bagerierna: Gösta Lindkvist, Elsa Ceder(Birath) och Gunnar Karlsson. Om Bagar-Olle: Bror Lundqvist Om snickerifabrikerna: Sven Johansson Om näringslivet och bagerierna. Gösta Lindkvist Familjen kom till Mullhyttan 1921. Då fanns här cirka 400 invånare, 500 om man räknar med byarna runtomkring. Det var gott om företag och arbetsplatser. Eller vad sägs om fem livsmedelsaffärer, två skoaffärer, en manufakturaffär, ett bryggeri, två kaféer, två slakterier, en järnhandel, två bagerier, en hattaffär, en urmakare, tre skrädderier, två kvarnar, två sågar, tre snickerifabriker, en raffelstoppsfabrik, ett garveri, en järnhandel och ett par bondsmedjor. Räckte inte det så var det bara att ta Svartåmärra till Örebro. Tågresan tog en timme, och dit åkte familjen Lindkvist då och då. -När bönderna kom förbi med sin säd för att mala i kvarnen åkte vi med dit ner. Fick vi inte så tjuvåkte vi. Och på vintrarna var det en jättefin kälkbacke ända uppifrån vår stuga och ner till kvarnen, minns Gösta. Det var Emil Lundquist som ägde den här "nedre" kvarnen. Det fanns ju en högre upp längs Mullån också. Runt Lundkvists damm låg en hel rad arbetsplatser. Här fanns Norbergs såg, Göstas pappas smedja, ett bryggeri, ett garveri, Aldéns slakteri och så Hellkvists bageri. -Bageriet låg precis bredvid smedjan. Jag var där lika ofta som jag var hos pappa. Det luktade så gott och på vintern var det varmt och skönt. Hellkvist bakade limpor, wienerbröd och kakor. Gösta fick med sig stora påsar med brända brysselkex hem. Kompisen Folke Andersson blev lärling i bageriet och tog så småningom över rörelsen och byggde nytt efter några år. Bagar-Olle hade också bageri i Mullhyttan, mitt emot den gamla mjölkaffären. Kundkretsen räckte inte till för dem båda, och de drygade ut den genom att köra bröd till Dormen och Svartå en eller två gånger i veckan. När de fick bil åkte de till Degerfors och Karlskoga också. Det var för långt dit med häst och vagn. Elsa Ceder När Elsa var liten fanns det gott om affärer och arbetsplatser i Mullhyttan. Hon räknar upp inte mindre än fem livsmedelsbutiker; Mons, Konsum, Linds, Petterssons och Läckströms. Dessutom fanns mjölkaffären, två charkuterier, två bagerier, ett bryggeri och två caféer. Vidare fanns här två skoaffärer, en manufakturaffär, ett urmakeri, två kvarnar, två sågverk, tre snickerifabriker, två bankkontor, en flockfabrik och tre smedjor, varav två bondsmedjor. Flockfabriken gjorde kuddar och madrasser av trasor och lump. Bagerierna sålde limpor för 25 öre styck. Man fick fem för en krona. Wienerbröden kostade tre öre. På torsdagarna var det torgdag på hyttebacken utanför järnhandeln. Här såldes säd, potatis, rotfrukter kläder med mera. När Elsa var 25 år flyttade hon hemifrån. Hon gifte sig med en man som arbetade på slakteriet (där Einar har affär idag). Men mannen dog efter bara tre års äktenskap, och Elsa fick själv ta hand om den åtta månader gamla sonen Arne. Föräldrarna hjälpte till i början. Elsa fick arbete som husmor hos trädgårdsmästaren. Sedan började hon jobba i mjölkbutiken och då fick tvåårige Arne vara med där om dagarna. Elsa jobbade måndag till lördag i elva års tid. -Det var kallt, enformigt och slitsamt, summerar Elsa. På vintern var jag ensam i butiken, och jag hann inte ner och elda i pannan förrän vid lunchtid. Då hade morgonens brasa slocknat för länge sen. På sommaren fick Elsa hjälp, för då var det inte bara folket i Mullhyttan som kom för att handla utan dessutom alla sommargäster runt Multen. Innan mjölkbutiken jobbade Elsa hos Bagar-Olle ett år. Hon vägde upp deg till 800-grahamslimpor och stod i butiken och sålde. Gunnar "Jocke" Karlsson Det var hög arbetslöshet på trettiotalet, och Gunnar har räknat ut att han haft inte mindre än 53 olika yrken i sitt liv! Flera av dem hade han på fabriken, men han jobbade också extra som taxichaufför, som brödutkörare, i kolmilor i skogen och som privatchaufför och alltiallo hos en garngrossist i Örebro. Taxin var en stor Dodge och det var Erik Stomberg som ägde den. -Vi körde folk till Sannamarken. Det kostade en krona per person. Det fick plats rätt många i bilen när man stuvade in dem, berättar Gunnar. På kvällen blev det kö när alla skulle hem. Bilen fungerade också som brödbil. På lördagarna skulle Hellkvists bröd köras till Karlskoga och säljas till arbetarna på Boforsområdet och på torget. Limporna kostade 25 öre styck, fem för en krona. Så fanns det vita och bruna kakor. De bruna var pepparkakor och kostade ett öre styck, de vita kostade tre öre. Det kunde vara spritsar eller brysselkex. Gunnar körde både åt Bagar-Olle och senare också åt Hellkvist. -Jag körde gravida kvinnor till sjukhuset ena dagen och bröd den andra. Det var noga med att klä in bilen i papper innan man lastade in brödet. Om Bagar-Olle. Bagar-Olle var en flitig man. Förutom bageriet hade han hand om ett bankkontor. Han deklarerade åt folk, och han var aktiv inom politiken, socialdemokratisk kommunalman. "Det lyser hos Olle" var en vanlig replik om kvällarna. Han arbetade jämt. Bror Lundqvist Bagar-Olle var en märklig man. Bagar-Olle såldes på auktion som barn. Han hade ingenting emot att arbeta. Han anställdes som bagare av systrarna Nygren. Han deklarerade åt folk. Han hade hand om Allmänna Sparbanken. ”Det lyser hos Bagar-Olle” var en vanlig kommentar mörka kvällar. -Han var en sann demokrat, berättar Bror. Han engagerade sig i NTO och i kommunala frågor, där han sympatiserade med socialdemokraterna. Han blev faktiskt ordförande i kommunfullmäktige när Mullhyttan var municipalsamhälle 1945. Bagar-Olle var en tillgång för samhället, det slår Bror fast. Om Snickerifabriker Sven Johansson Sven arbetade på Bror Nygrens möbelfabrik en tid. De gjorde fina möbler på 20-talet. För fina, tyckte Sven som strax bytte till Carlsfors snickerifabrik. Där tillverkades köksmöbler som "vanligt folk" hade råd att köpa. -Det var soffor, stolar och byråer, minns Sven. De färdiga möblerna såldes till handlare i Örebro. Det var två kvinnor som ägde Carlsforsfabriken, Elly med dottern Irma Jansson. Ellys man startade fabriken när de kom från Amerika, men när han dog tog Elly och Irma över. Källa Mullhyttans bygdeförenings hemsida.